Peer instructions

En metod att använda i det flippade klassrummet är peer instructions. En översättning av begreppet skulle kunna vara kamratinstruktioner vilket också är den väsentliga innebörden av konceptet peer instructions. Metoden går så klart att använda utan att flippa klassrummet, men personligen ser jag den som mer effektfull om eleverna har med sig förförståelse till lektion än att den ska skaffas under lektionen. Det effektiviserar och sparar tid om man kan kombinera metoden med att flippa.

Vad är konceptet?

Först och främst. Konceptet härstammar från harvardprofessorn Eric Mazur och hans undervisning i fysik vid Harvard i början 1990-talet. Mazur funderade kring kunskapsbegreppet och där memorerade kunskaper och förståelse stod mot varandra. Han hade noterat att en stor del studenter var bra på det senare snarare än det förra, den teoretiska förståelsen men hade problem att applicera sina inlärda kunskaper på verkligheten. Runt hälften av Mazurs studenter klarade inte av problemen när det gällde att visa annat än memoriserade kunskaper.1Mazur, Eric, Peer instruction: a user’s manual, Prentice Hall, Upper Saddle River, N.J., 1997, s. 1-7

”Clearly, many students in my class were concentrating on learning “recipes,” or “problem-solving strategies” as they are called in textbooks, without considering the underlying concepts. Plug and chug!”2Mazur, Eric, Peer instruction: a user’s manual, Prentice Hall, Upper Saddle River, N.J., 1997, s. 7

När Mazur kämpade med sig själv och sin egen förmåga som lärare och eleverna fortfarande inte förstod slängde han, av en slump, ur sig en uppmaning till sina studenter: ” Why don’t you discuss it with each other?. På mindre än tre minuter hade studenterna kopplat det han inte klarade lära ut.3http://harvardmagazine.com/2012/03/twilight-of-the-lecture

Hur det fungerar…

Konceptet bygger således på att eleven bär med sig förförståelse, eller får den i början av lektionen, och utifrån denna förväntas lösa problem, förklara koncept eller liknande. När förförståelsen är på plats testas eleven av genom någon form av responssystem, färgade lappar eller liknande där eleverna får möjligheten att ta ställning till olika påsteåenden om ett problem, en fråga eller dylikt. Efter detta steg får eleverna hjälpa varandra att förstå eller förklara.4http://blog.peerinstruction.net/2013/08/26/the-6-most-common-questions-about-using-peer-instruction-answered/ Läraren slutar med att diskutera igenom och förklara rätt och fel. Beroende på hur elever svarar kan en lärare hinna med en eller flera moment på en lektion. Själv brukar jag sällan hinna med mer än en diskussionspunkt då jag oftast vill hinna göra även annat.

När studenterna börjar diskutera och en har ett rätt svar är den avsevärt svårare att övertyga om det felaktiga svaret. Men framför allt. En jämlike har större sannolikhet att nå den andre än vad läraren har. Studenten som precis lärt sig vet precis hur den lärt sig och vad medan läraren, som har djupa kunskaper, inte alls kan göra samma reflektion.

Fungerar metoden?

Enligt Peerinstruction.net, en sida som bland annat drivs av finns av Eric Maur hävdar att det finns en lång rad studier som bekräftar metodens effektivitet.

På Harvard, där Mazur införde metoden, ökade resultaten dramatiskt och var inte heller beroende av att det var en specifik lärare inblandad och även elevernas motivation att lära ökade. 5C. H. Crouch and E. Mazur, “Peer Instruction: Ten years of experience and results”, American Journal of Physics, Vol. 69, No. 9, 2001, s. 970-975

Metoden är framtagen inom ramen för en vetenskapligt underbyggd verksamhet och de universitet där lärare infört metoden, som jag stött på, har noggrant utvärderat sina projekt.6Se exempelvis http://artsonline.monash.edu.au/peer-instruction-in-the-humanities/evaluations-of-peer-instruction/. Min egen erfarenhet och den utvärdering jag gjort utifrån metoden pekar åt samma håll, även om bredden och djupet på högstadiet av naturliga skäl skiljer sig kraftigt åt. Störst effekt upplever jag metoden får om det rör sig om problem där det finns tydligt rätt och fel och stor skillnad i hur eleverna har svarat.

Metoden är en av flera att använda i arbetet med ett klassrum där lärande och förståelse står i centrum. Det är knappast den enda eller den slutgiltiga, men den är en av flera och för den som upplever utrymme i sin undervisning, väl värd att testa.

Referenser   [ + ]

1. Mazur, Eric, Peer instruction: a user’s manual, Prentice Hall, Upper Saddle River, N.J., 1997, s. 1-7
2. Mazur, Eric, Peer instruction: a user’s manual, Prentice Hall, Upper Saddle River, N.J., 1997, s. 7
3. http://harvardmagazine.com/2012/03/twilight-of-the-lecture
4. http://blog.peerinstruction.net/2013/08/26/the-6-most-common-questions-about-using-peer-instruction-answered/
5. C. H. Crouch and E. Mazur, “Peer Instruction: Ten years of experience and results”, American Journal of Physics, Vol. 69, No. 9, 2001, s. 970-975
6. Se exempelvis http://artsonline.monash.edu.au/peer-instruction-in-the-humanities/evaluations-of-peer-instruction/